Det kallas jul!

Mätt. Det är ordet som kommer fram. Men det är så det ska vara, det är ju trots allt bara jul en gång om året.

Igår var det julafton, och den var brau. Fick många bra klappar, och jag fick umgås med familjen och släkten. Så jag kan inte klaga. Eller bara lite på att Johan inte är hemma. Men jag fick jätte fina presenter av honom. Det var ett stort paket, jag tog av pappret, då var det en kartong, helt igentejpad av svart tejp, jag tar bort tejpen, öppnar kartongen, där är det fullt med tidningspapper, och en grej inslagen i julpapper, det pappret tar jag av, där var det en toapappersrulle som också var tejpad med svart tejp, jag rullar upp hela rullen, och längst in så har han lagt ett jätte fint silver armband och ett halsband. Mmm, där ser ni. Jag har fått tag i världens bästa kille! :) Mitt paket till honom har dock inte kommit ännu, hoppas du får det snart!! Pusspårej!

Julafton började med frukost, sen lunch, sen godis, sen fika, sen godis, sen glögg, sen mat, sen gröt, sen godis och tillsist lite fika. Apuuuhhh. Min magsäck har nog töjts ut till maxgränsen. Man behöver inte oroa sig över att gå hungrig iallafall, det är ju positivt.

Idag så kom jag inte upp ur sängen förrens vid 12, då blev det lite frukost. Sen fastnade jag framför teven, och sen somnade jag. Haha, och då drömde jag en sjukt konstig och rolig dröm. Jag drömde att jag smsade med Helmer och att jag noppade ögonbrynen samtidigt, och sen vaknade jag av att jag drog i mina ögonbryn, och sen började jag skriva och berätta om drömmen i ett sms till Helmer. Sen insåg jag att jag faktiskt inte smsade med honom, det var ju bara i drömmen. Wierd säger jag! Dock ganska så jätte kul. Kändes ganska konstigt att vakna av att jag drog i mina egna ögonbryn. Dont be rädda, jag är inte så konstig som jag låter.

Men nu är middag med mor, far, mormor, morfar och farfar. Puh, dags att vidga matsäcken igen!

Talk to you latero!

/ Maja Ström!


Kommentarer

KOMMENTERA:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0