min fot är trasig
onsdag->torsdag
åker hem till amanda och övernattar i hennes väldigt stora och sköna säng.
vi hann verkligen prata igenom allt som behövdes prata om så det blev riktigt sent men det fanns ändå tid att bli lite smått förälskad i deras hund rocky som låg som en död säl mitt i sängen och få till en bild där jag ser ut som ett päron... bland annat liksom. när vi vakna sen blev det ett ganska våldsamt missförstånd i amandas familj men jag blev rätt förundrad över hur snabbt alla blev glada igen? iaf så åkte vi sen senare och såg på amandas kusin när han spelade krullis, dom små söta barnen var verkligen tappra, galna och hade om man säger lite olika sätt att använda sin kropp när det gällde att springa?
sen var det full fart i halkan mot stan och på det sättet fick jag skjuts ända hem till min dörr. och väl hemma han jag inte göra mycket innan det var dags för att verkligen panik köra till bussen som jag fick ta för att överhuvudtaget komma till stan. sen gå jätte fort ner till st hans. det var kallt och det var blåsigt och jag frös. men väl framme och efter en stunds springande i innerstan blev jag jätte varm.
sen skulle vi spela match och det är nu tragedin inträffar.
jag fastnar till med foten i golvet medans kroppen min fortsätter i rikting åt sidan och hela foten viker sig, jag hör hur det knixar till och hinner tänka "herregud gick foten av nu?" men efter massa aj och kvid (men inga tårar) så känner jag lite på foten och blir lite rädd igen för jag känner en stor konstig bubbla så av med strumpan fort och mycket riktigt. en stor präktig bula har tagit form på yttersidan av min högra fot. har aldrig sett något liknande.
Men med tack vare alla snälla människor på träningen kunde jag förflytta mig till en madrass och lina är snäll och håller en påse snö på min ömma kroppsdel.
att sen ta sig hem var tack vare ulrika och jesper som var brutalt snälla och hjälpte mig med allt!
fredag
vaknar upp i brutal smärta och hör hur mamma säger "gips, brutet, spricka, kryckor" jag får panik för jag har verkligen ingen lust att vara skadad.
så pappa och jag åker direkt in på akuten där han får köra runt på mig i en rullstol mellan doktorn och röntgen.
som tur var visade det sig bara vara rejält stukat och lite uttänjt men måste ändå gå med kryckor i ungefär en vecka men att det inte skulle ta brutalt lång tid för det att läka.
Så nu hoppar jag runt här hemma och är deppig, har redan nästan hunnit ramla i trappan två gånger så det känns verkligen rätt hopplöst. haha hopplöst.
helt handikappad ungefär
-helene.
åker hem till amanda och övernattar i hennes väldigt stora och sköna säng.
vi hann verkligen prata igenom allt som behövdes prata om så det blev riktigt sent men det fanns ändå tid att bli lite smått förälskad i deras hund rocky som låg som en död säl mitt i sängen och få till en bild där jag ser ut som ett päron... bland annat liksom. när vi vakna sen blev det ett ganska våldsamt missförstånd i amandas familj men jag blev rätt förundrad över hur snabbt alla blev glada igen? iaf så åkte vi sen senare och såg på amandas kusin när han spelade krullis, dom små söta barnen var verkligen tappra, galna och hade om man säger lite olika sätt att använda sin kropp när det gällde att springa?
sen var det full fart i halkan mot stan och på det sättet fick jag skjuts ända hem till min dörr. och väl hemma han jag inte göra mycket innan det var dags för att verkligen panik köra till bussen som jag fick ta för att överhuvudtaget komma till stan. sen gå jätte fort ner till st hans. det var kallt och det var blåsigt och jag frös. men väl framme och efter en stunds springande i innerstan blev jag jätte varm.
sen skulle vi spela match och det är nu tragedin inträffar.
jag fastnar till med foten i golvet medans kroppen min fortsätter i rikting åt sidan och hela foten viker sig, jag hör hur det knixar till och hinner tänka "herregud gick foten av nu?" men efter massa aj och kvid (men inga tårar) så känner jag lite på foten och blir lite rädd igen för jag känner en stor konstig bubbla så av med strumpan fort och mycket riktigt. en stor präktig bula har tagit form på yttersidan av min högra fot. har aldrig sett något liknande.
Men med tack vare alla snälla människor på träningen kunde jag förflytta mig till en madrass och lina är snäll och håller en påse snö på min ömma kroppsdel.
att sen ta sig hem var tack vare ulrika och jesper som var brutalt snälla och hjälpte mig med allt!
fredag
vaknar upp i brutal smärta och hör hur mamma säger "gips, brutet, spricka, kryckor" jag får panik för jag har verkligen ingen lust att vara skadad.
så pappa och jag åker direkt in på akuten där han får köra runt på mig i en rullstol mellan doktorn och röntgen.
som tur var visade det sig bara vara rejält stukat och lite uttänjt men måste ändå gå med kryckor i ungefär en vecka men att det inte skulle ta brutalt lång tid för det att läka.
Så nu hoppar jag runt här hemma och är deppig, har redan nästan hunnit ramla i trappan två gånger så det känns verkligen rätt hopplöst. haha hopplöst.
helt handikappad ungefär
-helene.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Usch o fy syyrran làter inte alls roligt... men kunde inte lèta bli att skratta till nàr jag làste att pappa kòrde runt dig i rullstol haha:P hu du! vet inte varfòr den bilden framkallar ett litet garv men ;) hoppas du blir bra fort nu iaf! pussokram pà dig lilla vàn :)
Trackback
